MENY
2012 började jag gymnasiet. Först gick jag på Cybergymnasiet i Malmö och jag minns den tiden med glädje men det fanns även saker som gjorde att jag inte mådde särskilt bra. När jag började gymnasiet minns jag hur nervös jag var och att allt var så nytt och läskigt. Vem skulle jag umgås med? I mina shgfdsfdsfantasier hade jag alltid en önskan om att få träffa det där grymma kompisgänget som gjorde allt tillsammans, inte bara en grupp av tjejer, utan en grupp av både tjejer och killar. Jag hade en dröm att få träffa en kille som jag verkligen tyckte om som blev min bästa vän. Jag fick ett helt underbart gäng människor att umgås med. Vi var alltid tillsammans, precis som jag hade hoppats på. Vi åt alltid lunch tillsammans, vi gick tillsammans under rasterna och ett gott minne av första året av gymnasiet var våra långa photoshoots i fotostudion på skolan. Det finns nog mer än 1000 konstiga men fina bilder på oss. Efter ett år på skolan fick en vän till mig tanken om att byta till ett annat gymnasie och under sommaren till 2:an bytte hon och eftersom jag inte kände att Cybergymnasiet var det rätta för mig bytte även jag i början av terminen. Det var jobbigt att lämna kvar sina fina vänner på skolan men vi umgås fortfarande idag och jag är jätteglad där jag är nu. Nu går jag på Malmö Latinskola som bara ligger över gatan från min gamla skola. Terminen började på Heleneholmsgymnasie men efter att nya skolan renoverats klart förflyttades vi dit och nu är det en av de bästa ställena jag vet. Min klass är helt underbar, många sköna individer och mat och undervisning är även bra. När jag bytte var jag rädd för att allt skulle bli skit och att jag skulle ångra mig då jag hade krånglat för att byta men jag ångrar det inte alls.
Gamla klasskamrater: Jag tycker om er väldigt mycket!!
Om mindre än en termin är det min tur att ta studenten och det ska bli riktigt skönt. Jag vet redan nu att jag kommer sakna att gå i skolan och att omringas av alla glada och fina människor som jag gör och att även bli undervisad. Det är kanske konstigt att jag säger så men jag kommer sakna det.
Förra året, bara en månad sen var det 2014. Det var året då jag fyllde 18 och oj vad bra det kändes. Nu fick jag äntligen 'ta hand om mig själv' och jag fick den koll på pengar och annat som jag kände att jag behövde. Förra året var ett bra år men jag hoppas på ett bättre i år. Förr brukade jag inte lyssna på mig själv och på vad jag faktiskt tyckte, jag bara levde. Jag gick till skolan, jag kollade på tv, jag satt vid datorn, jag gjorde ingenting som jag egentligen brydde mig om. 2014 var året då jag lärde känna mig själv och i år mår jag bra och jag tror det beror på att jag gjorde det som jag gjorde. Jag njöt mer när mina släktingar uppifrån kom ner för att hälsa på oss, när mina kusiner kom på kalas eller annars, det var viktigt och är fortfarande viktigt för mig att de vet att jag bryr mig om dom. Min syster bor just nu i Polen och pluggar till läkare och jag minns att den första tiden då hon var borta var jobbig eftersom det blev ett så stort tomrum. Hon hade rummet jag har nu och hon kom alltid in på mitt rum och pratade med mig, oavsett humör. Det blev en chock. Efter det försökte jag anpassa mig med att hon inte var hemma och att jag var nästan ensamt barn. Därför var det väldigt betydelsefullt de gånger som hon kom hem till Sverige för att umgås med oss. Det var ingenting som jag ville glömma bort. Hon är även ett av de bästa i mitt liv. Min ena bror bor i Norge och det var nästan likadant då han kom hem. Det var viktigt för mig att lägga ner tid på att umgås med honom, även om han hade annat för sig så ville jag inte bara ligga på rummet hela tiden för han är nästan aldrig hemma precis som med Caroline.
Att fota har varit ett litet intresse och tidigare under kalas och när gäster, släkt och vänner var över tog jag fram kameran och satt bakom den stora delar av de stunderna. Jag ville inte göra så år 2014, jag ville vara med och skapa minnen, och då menar jag inte minnen i form av foto, utan i minne och hjärta.
Jag tycker att vi bör bry oss mer om varandra och ta vara på tiden som vi har tillsammans för en dag kommer den dagen inte finnas längre. Det är jobbigt att tänka på men det är så det är, och just därför ska vi leva i nuet och njuta så mycket vi kan. (om du har lust att se fler bilder från år 2014 och tidigare gå in på min gamla blogg här)
Idag är det 26 Januari 2015 och vet ni vad, vi alla ska se till att göra detta till det bästa året hittils. Vi är värda det! Jag ser framemot massor av saker, alla studentaktiviteter, balen, studenten, ledighet, jobb, underbara kvällar med mina favoritmänniskor, och förhoppningsvis är jag redo att åka till England i början av nästan år för att vara Au Pair.
Som avslut vill jag även nämna 4 personer som jag verkligen tycker om. My sisters from another mother, som har funnits med sedan slutet av grundskolan. Jag är så stolt över oss alla och att vi alla verkar ha det rätt bra och enligt mig är de tjejerna riktiga pangbrudar. Tycker om er! (Eftersom det verkligen inte finns NÅGON fin bild där alla vi är tillsammans blir det ingen bild, vi får se till att ta en riktigt fin bild)
Ta hand om er
0